Jo, jag är jägare. Jag är också mamma.

En mamma som tycker om att läsa böcker

 

Elisabeth Berggren

Varför är jägaren alltid så elak? Så blodtörstig? Så ivrig att döda? Temat går igen, i kända barnböcker och i barnvisor. Jag känner inte igen mig.

Jo, jag är jägare. Jag är också mamma. En mamma som tycker om att läsa böcker för mina barn. Många besök på biblioteket blir det. Ni förstår säkert redan vart jag är på väg. Jag saknade en bok.

 

Men, jakt och barn, hur går det ihop? Eller går det inte ihop? Är det därför boken inte är skriven tidigare? För mig är jakt något naturligt. Jag förstår att den inte är det för andra. Att en del inte håller med mig. Men vore det inte på sin plats att någon åtminstone gör ett försök. Att förklara. För de små. Det naturliga. Respekten för viltet och naturen. Går det att förmedla till barnen? Kunskapen och gemenskapen. Samarbetet med hunden.

Eller det värdefulla i att veta att köttet som eventuellt blir resultatet av jakten är en fantastiskt bra råvara. Att det kan serveras som en middag av högsta kvalitet utan antibiotika eller nitrit.

Allt det som oftast kommer i skymundan i häftiga debatter i media, där både jägare och jaktmotståndare är aggressiva, och vet bäst.

 

Barn är nyfikna. Barn som följer med på jakt ställer många frågor. Hur går jakten till? Vad gör hunden? Vad är det som luktar?  Eller varför sköt du inte? Vissa frågor är lättare att svara på än andra. Varför dödar vi djuren egentligen? Blir inte älgkon ledsen när hennes kalv blir skjuten? Hur känns det att dö? Frågor som kanske också får oss vuxna att grunna lite extra på den egna synen på jakten, livet och döden.

 

Och naturligtvis, det svåraste av allt. Dödandet. Skjutandet. Blodet.

Barnens reaktion är ofta avhängit hur föräldern eller den vuxne beter sig. Om vi vuxna agerar som bra förebilder behöver döda djur och slakt inte vara något obehagligt eller konstigt. De flesta barn äter köttbullar och korv, men de har förmodligen inte varit på studiebesök på ett slakteri, där djuret blir till kött. Vi lever idag fjärran ifrån tidigare generationers naturliga förhållningssätt till slakt av djur på den egna gården. 

 

Jag gjorde ett försök. Jag skrev den. Den barnbok jag saknade.  Ett försök att skildra hur en jakt kan gå till, som den faktiskt kan vara. Alla frågor blir inte besvarade. Men, jag vill skriva fler böcker...

Elisabeth Berggren